Not so god
Kan inte påstå att dagen började allt för bra...
Nae... de kan jag inte...
Jag fattar inte vad de är som är galet??
Men han är fan inte som han brukar...
vad händer?!
Åh jag blir tokig...
..................................................................................................................
Nae... de kan jag inte...
Jag fattar inte vad de är som är galet??
Men han är fan inte som han brukar...
vad händer?!
Åh jag blir tokig...
..................................................................................................................
En bättre dag för mig är en underbar dag för andra!
Jaa då har man sett ännu en film... Svullat popcorn o druckit lite pepsi...
imorn blir de stan med mammsen..Min syster ska visst på DEJT kan man kalla de så.. haha hon är ju helt hopplös...
kille efter kille...
Hon är värsta killfångaren.. o ändå är hon itne så flickig av sig...
går i typ bara mysbyxor o linne HELA tiden...
aldrig kjol...Jeans klänning neee du...
Så mina gamla avlagda kläder är ingen ide att ge bort hehe:D
Tog btw tillbaka en gamal klänning jag gett till henne...förstår itne varför jag gav bort den...Den är ju jätte fin o söt...
men men jag han ta tillbaka den innan hon hade sönder den..Som verkar vara en standard för kläder hon äger...
HAHA... min lilla tös...
De är hekt sjukt hon är 7 år yngre än mig men har nog redan hunnit avverka lika många killar som jag haft på mina alla snart 21 år-.. HAHA:D
Sen har hon ju hunnit med en hel del anant med som jag itne gjort...men de får jag väl kanske tacka min uppfostran för...
Påtal om uppfostran...
hur tycker ni att man ska bli uppfostrad??
En mamma en pappa??
Två mammor?
Två pappor?
En mamma?
En pappa?
Eller kanske rentutav två mammor två pappor...
Eller fosterfamilj...
Jag kan säga så mycket som så här...
Att jag tror alla barn behöver en mamma roll och en pappa roll...Sen vilket kön de är kvittar...
Bara man har en snäll en sträng...
För när jag var liten då var min mamma den snälla och min pappa den stränga..
För pappa var man rädd för och hade respekt för...
Mamma var mamma...
Och jag vet att jag klarat mig rätt bra i livet trots alla motgångar...
Men tittar man på min syrra som bara hade pappa i ungefär 7år....kanske:S
minns inte riktigt... kanske bara 5 hmmm:S
men ivilket fall som helst så är hon bortskämd..Hon har ingen respekt.. hon gör som hon vill.. hon gapar och skriker... har sex med killar fast hon bara är 14...
började när hon var 13..
O jaa hon har gjort de mesta liksom...
jag tror att om hon bara hade haft en riktig fadersfigur i hennes närhet då hade hon haft respekt för folk nu...
Då hade hon inte gjort som hon har gjort...
fine min syrra kan vara en ängel...
Men ... hon kan vara mer än de...
o när vi talar om uppfostran kommer man ju även in på hur livet varit....
O jag har en fråga...
VARFÖR VARFÖR:...
Anser man alltid att de är en själv som varit med om de värsta??
Jag menar folk får höra saker från sina kompisar om vad dom varit med om o vad som hänt som är ganska hemskt...
Men ändå anser många att de som har hänt dom själva alltid är värre?? och att de som hänt kompisen är en liten grej?
varför är de så?
är de för att de inte hänt en själv och för att man upplevt de som hänt en själv och har de närmre sig själv.
Hmmm bara undra liksom...
jag vet att jag anser de som hänt mig är rätt stor och jag kan inte riktigt ta mig till allt som mina kompisar säger..
En del saker förstår jag verkligen är svårt för dom... men andra saker kan vara småsaker...
men sen om man tittar på alla barn här i världen som lever utan sina föräldrar utan mat och utan kläder som vaknar på morgonen och hoppas på en bättre dag.
För dom är en bättre dag om dom får mat i magen....
För mig är en bättre dag då solen skiner, tankarna är bort flugna och min älskling håller om mig..
Tänk om man kunde ge alla fattiga barn där ute ett hem. Mat, kläder och tak över huvudet.
Ge dom ett bättre liv..
För dom kräver inte mycket för att vi glada...
Andra människor här i världen måste handla alla dessa förbannade märkeskläder.
Från DG, Gucci ,Chanel, Prada med mera.... flera ggr imånaden för att bli nöjda...
Och ändå är dom inte lyckliga...
Pengar kan inte köpa lycka...
Livet ger än lycka och man måste sträva efter den...
Om livet bara flyter på felfritt hur kan man då känna att man lever???
Jaa de är många tankar i mitt huvud just nu...
och som jag har sagt ända sen jag var ett litet barn...
"Mamma om jag inte kan få barn när jag blir stor då ska jag adoptera ett"
Och jaaa... jag skulle absolut kunna tänka mig att göra det..även om jag kan få barn...
men den där frasen har jag nog sagt till min mamma ända sen jag kunnat prata och insåg att de finns fattiga barn...
Jag ska hjälpa något litet barn en vacker dag...
Ta med mig en söt liten unge hem..
Låta den leva som jag lever.
som nog kommer anses som lyx för denna söta lilla filur...
och när jag skriver söt menar jag inte att jag ska välja ungen för dess utseende utan jag menar att alla dessa barn är söta
No matter what...
//Johanna
imorn blir de stan med mammsen..Min syster ska visst på DEJT kan man kalla de så.. haha hon är ju helt hopplös...
kille efter kille...
Hon är värsta killfångaren.. o ändå är hon itne så flickig av sig...
går i typ bara mysbyxor o linne HELA tiden...
aldrig kjol...Jeans klänning neee du...
Så mina gamla avlagda kläder är ingen ide att ge bort hehe:D
Tog btw tillbaka en gamal klänning jag gett till henne...förstår itne varför jag gav bort den...Den är ju jätte fin o söt...
men men jag han ta tillbaka den innan hon hade sönder den..Som verkar vara en standard för kläder hon äger...
HAHA... min lilla tös...
De är hekt sjukt hon är 7 år yngre än mig men har nog redan hunnit avverka lika många killar som jag haft på mina alla snart 21 år-.. HAHA:D
Sen har hon ju hunnit med en hel del anant med som jag itne gjort...men de får jag väl kanske tacka min uppfostran för...
Påtal om uppfostran...
hur tycker ni att man ska bli uppfostrad??
En mamma en pappa??
Två mammor?
Två pappor?
En mamma?
En pappa?
Eller kanske rentutav två mammor två pappor...
Eller fosterfamilj...
Jag kan säga så mycket som så här...
Att jag tror alla barn behöver en mamma roll och en pappa roll...Sen vilket kön de är kvittar...
Bara man har en snäll en sträng...
För när jag var liten då var min mamma den snälla och min pappa den stränga..
För pappa var man rädd för och hade respekt för...
Mamma var mamma...
Och jag vet att jag klarat mig rätt bra i livet trots alla motgångar...
Men tittar man på min syrra som bara hade pappa i ungefär 7år....kanske:S
minns inte riktigt... kanske bara 5 hmmm:S
men ivilket fall som helst så är hon bortskämd..Hon har ingen respekt.. hon gör som hon vill.. hon gapar och skriker... har sex med killar fast hon bara är 14...
började när hon var 13..
O jaa hon har gjort de mesta liksom...
jag tror att om hon bara hade haft en riktig fadersfigur i hennes närhet då hade hon haft respekt för folk nu...
Då hade hon inte gjort som hon har gjort...
fine min syrra kan vara en ängel...
Men ... hon kan vara mer än de...
o när vi talar om uppfostran kommer man ju även in på hur livet varit....
O jag har en fråga...
VARFÖR VARFÖR:...
Anser man alltid att de är en själv som varit med om de värsta??
Jag menar folk får höra saker från sina kompisar om vad dom varit med om o vad som hänt som är ganska hemskt...
Men ändå anser många att de som har hänt dom själva alltid är värre?? och att de som hänt kompisen är en liten grej?
varför är de så?
är de för att de inte hänt en själv och för att man upplevt de som hänt en själv och har de närmre sig själv.
Hmmm bara undra liksom...
jag vet att jag anser de som hänt mig är rätt stor och jag kan inte riktigt ta mig till allt som mina kompisar säger..
En del saker förstår jag verkligen är svårt för dom... men andra saker kan vara småsaker...
men sen om man tittar på alla barn här i världen som lever utan sina föräldrar utan mat och utan kläder som vaknar på morgonen och hoppas på en bättre dag.
För dom är en bättre dag om dom får mat i magen....
För mig är en bättre dag då solen skiner, tankarna är bort flugna och min älskling håller om mig..
Tänk om man kunde ge alla fattiga barn där ute ett hem. Mat, kläder och tak över huvudet.
Ge dom ett bättre liv..
För dom kräver inte mycket för att vi glada...
Andra människor här i världen måste handla alla dessa förbannade märkeskläder.
Från DG, Gucci ,Chanel, Prada med mera.... flera ggr imånaden för att bli nöjda...
Och ändå är dom inte lyckliga...
Pengar kan inte köpa lycka...
Livet ger än lycka och man måste sträva efter den...
Om livet bara flyter på felfritt hur kan man då känna att man lever???
Jaa de är många tankar i mitt huvud just nu...
och som jag har sagt ända sen jag var ett litet barn...
"Mamma om jag inte kan få barn när jag blir stor då ska jag adoptera ett"
Och jaaa... jag skulle absolut kunna tänka mig att göra det..även om jag kan få barn...
men den där frasen har jag nog sagt till min mamma ända sen jag kunnat prata och insåg att de finns fattiga barn...
Jag ska hjälpa något litet barn en vacker dag...
Ta med mig en söt liten unge hem..
Låta den leva som jag lever.
som nog kommer anses som lyx för denna söta lilla filur...
och när jag skriver söt menar jag inte att jag ska välja ungen för dess utseende utan jag menar att alla dessa barn är söta
No matter what...
//Johanna
Vet ni VEM jag tycker om
Denna kille får mig att somna gott om nätterna och vakna meed ett leende...
Något jag tycker är roligt är att vi varit tillsammans över 2 år...
Och de känns som igår och ibland en hel evighet..
men jag är inte trött på honom..
Vi har våra små gnabb och han är inet den bästa på att städa o så vidare..
men jag vet att de är inte bara han som är de många killar är så..
och jag kasnke helt enkelt bryr mig för mycket om hur de ser ut...
Men samtidigt kan man inte rå för att man blir trött och irriterad när de är skitigt här hemma...
Jag har testat många sätt och visst hjälper han till efter en hel del tjat men vet ni vad jag gjort på sistonde??
verkligen skitigt i hur de ser ut här hemma..
Jag har satt mig vid min data o gjort de jag vill...
Så har jag gjort i hmm 2 veckor kanske mer..O de såg bara värre o värre ut..
men sen i går så sa jag nu är de dags att VI städar...Och de gjorde vi..
han hjälpte till och han damsugade o städa toan... och en hel del mer...
Skönt:D
Så nu vet jag...
Att han kan...
Men de jag ville komma fram till är egentlgien itne städning alls hehe:D
De är att på två år lär man känna varandra ganska mycket...
MEN de finns så mycket kvar att lära..
Jag märker att både han o jag har förändrats men ändå är det VI...
De finns så mycket mer att få veta om varandra och de tycker jag är spännande...
Jag lär mig nya saker om honom minst 1 ggr i veckan... Om man delar upp det.
Och jag tror att jag Älskar honom mer ju mer jag lär känna honom'
Men det är inte samma älskar som i början...
För då var man så där super duper överlycklig och kär och kunde itne slita sig ifrån honom o så vidare..
men nu är de mer den där..
Vi vet vart vi har varandra vi älskar varandra vi gör saker på egen hand och ihop.
Vi myser äter gott tjafsar blir sura... MEN vi kan säga förlåt de vara dumt och sen gå vidare...
Jag har växt massor...
Jag går inte och ältar längre..Är de något så säger jag de med en gång till honom och de är skönt..
Han har hjälpt mig väldigt mycket med att hitta mig själv fast han inte gjort speciellt myckte fysiskt...
Förut kunde jag bli ledsen och irriterad och hålla de inne så de blev värre.
Förut var jag alltid rädd att killen (som man då var tillsammans med) skulle vara otrogen och han var de.
Förut Kunde jag inte ta åt mig om vad folk sa till mig.
Förut gick jag alltid omkring o var nervös över saker.
Förut gjorde vi alltid slut runt 7 månaders sträcket.
Men med Andreas var jag nykär i i över 10 månader om inte mer.
De var när vi flyttade ihop som vi kanske började tjafsa mer.
Men de måste man ju göra för att komma någonstans här i livet.
Och de har aldrig varit så stort bråk att någon av oss sagt du kan flytta här ifrån..eller vi har aldrig bråkat så..
Vi har diskuterat och de har gått överstyr och blivit fel oså vidare... men aldrig skrikigt o så vidare...
han har gjort mig hel...
Nu kan jag tänka på mig själv och inte alla andra hela tiden....
han säger hela tiden hur är det vill du prata om något...
du måste gråta och få ur dig de..Håll de inte inom dig.
De är skönt att få höra de orden från någon som är i min närhet som kan hålla om mig när jag vill gråta och jag vet att jag får gråta...
För de har han lärt mig.
Jag tror att vi har gjort mycket bra saker för varandra...
Så de är denna kille som har gjort underverk med mig..
Min Andreas
De är så skönt att vara med dig för när jag är med dig så stillar du min oro du får mig att må bra..Vi kan skratta och gråta och busa o slåss o gosa och allt kan vi göra..De finns inget vi inte kan...
Älskar att jag får vara en del av ditt liv..
Och när du säger..
"Vad skulle jag göra utan dig Johanna"
"Du är så knäpp"
"Du får mig att skratta"
"Utan dig skulle jag verkligen ha tråkigt"
Dom orden gör mig glad...
För jag är världen knäppaste person i bland jag kan göra helt sjuka saker..Men han dömer mig inte han skrattar åt mig för att jag är tokig och för att han tycker de är kul och för att han älskar mig vad jag än gör...
Och Jag älskar dig...
Nu blev hela de här inlägget ett kärleks inlägg hoppas ni har överseende med det...
Jag vet att jag faktiskit inte skriver om oss så ofta...
Så därför tänkte jag passa på...
Nu blir de frukost...
:D
Något jag tycker är roligt är att vi varit tillsammans över 2 år...
Och de känns som igår och ibland en hel evighet..
men jag är inte trött på honom..
Vi har våra små gnabb och han är inet den bästa på att städa o så vidare..
men jag vet att de är inte bara han som är de många killar är så..
och jag kasnke helt enkelt bryr mig för mycket om hur de ser ut...
Men samtidigt kan man inte rå för att man blir trött och irriterad när de är skitigt här hemma...
Jag har testat många sätt och visst hjälper han till efter en hel del tjat men vet ni vad jag gjort på sistonde??
verkligen skitigt i hur de ser ut här hemma..
Jag har satt mig vid min data o gjort de jag vill...
Så har jag gjort i hmm 2 veckor kanske mer..O de såg bara värre o värre ut..
men sen i går så sa jag nu är de dags att VI städar...Och de gjorde vi..
han hjälpte till och han damsugade o städa toan... och en hel del mer...
Skönt:D
Så nu vet jag...
Att han kan...
Men de jag ville komma fram till är egentlgien itne städning alls hehe:D
De är att på två år lär man känna varandra ganska mycket...
MEN de finns så mycket kvar att lära..
Jag märker att både han o jag har förändrats men ändå är det VI...
De finns så mycket mer att få veta om varandra och de tycker jag är spännande...
Jag lär mig nya saker om honom minst 1 ggr i veckan... Om man delar upp det.
Och jag tror att jag Älskar honom mer ju mer jag lär känna honom'
Men det är inte samma älskar som i början...
För då var man så där super duper överlycklig och kär och kunde itne slita sig ifrån honom o så vidare..
men nu är de mer den där..
Vi vet vart vi har varandra vi älskar varandra vi gör saker på egen hand och ihop.
Vi myser äter gott tjafsar blir sura... MEN vi kan säga förlåt de vara dumt och sen gå vidare...
Jag har växt massor...
Jag går inte och ältar längre..Är de något så säger jag de med en gång till honom och de är skönt..
Han har hjälpt mig väldigt mycket med att hitta mig själv fast han inte gjort speciellt myckte fysiskt...
Förut kunde jag bli ledsen och irriterad och hålla de inne så de blev värre.
Förut var jag alltid rädd att killen (som man då var tillsammans med) skulle vara otrogen och han var de.
Förut Kunde jag inte ta åt mig om vad folk sa till mig.
Förut gick jag alltid omkring o var nervös över saker.
Förut gjorde vi alltid slut runt 7 månaders sträcket.
Men med Andreas var jag nykär i i över 10 månader om inte mer.
De var när vi flyttade ihop som vi kanske började tjafsa mer.
Men de måste man ju göra för att komma någonstans här i livet.
Och de har aldrig varit så stort bråk att någon av oss sagt du kan flytta här ifrån..eller vi har aldrig bråkat så..
Vi har diskuterat och de har gått överstyr och blivit fel oså vidare... men aldrig skrikigt o så vidare...
han har gjort mig hel...
Nu kan jag tänka på mig själv och inte alla andra hela tiden....
han säger hela tiden hur är det vill du prata om något...
du måste gråta och få ur dig de..Håll de inte inom dig.
De är skönt att få höra de orden från någon som är i min närhet som kan hålla om mig när jag vill gråta och jag vet att jag får gråta...
För de har han lärt mig.
Jag tror att vi har gjort mycket bra saker för varandra...
Så de är denna kille som har gjort underverk med mig..
Min Andreas
De är så skönt att vara med dig för när jag är med dig så stillar du min oro du får mig att må bra..Vi kan skratta och gråta och busa o slåss o gosa och allt kan vi göra..De finns inget vi inte kan...
Älskar att jag får vara en del av ditt liv..
Och när du säger..
"Vad skulle jag göra utan dig Johanna"
"Du är så knäpp"
"Du får mig att skratta"
"Utan dig skulle jag verkligen ha tråkigt"
Dom orden gör mig glad...
För jag är världen knäppaste person i bland jag kan göra helt sjuka saker..Men han dömer mig inte han skrattar åt mig för att jag är tokig och för att han tycker de är kul och för att han älskar mig vad jag än gör...
Och Jag älskar dig...
Nu blev hela de här inlägget ett kärleks inlägg hoppas ni har överseende med det...
Jag vet att jag faktiskit inte skriver om oss så ofta...
Så därför tänkte jag passa på...
Nu blir de frukost...
:D
Förlåt. Är de så svårt?
Jävla skit dag...
fattar inte hur svårt de kan vara att bara be om ursäkt när man vet att man gjort fel och en annan påpekar de med:s
Fattar inte varför man inte bara kan öppna käften och säga förlåt de var inte meningen....
eller förlåt jag glömde...
de är ju bättre än att bara hålla käften o gå där ifrån...
Åååå
inte så jävla kul för min del direkt....
Å ännu mindre kul när du bara fortsätter o sen vänder dig om o går...
Tack då...
de är egentligen ingen stor sak.
men man kan ju iallfall be om ursäkt...
de är bra att en av oss säger förlåt för allt... till o med för att jag finns och den andra av oss inte alls...
//Ledsen
fattar inte hur svårt de kan vara att bara be om ursäkt när man vet att man gjort fel och en annan påpekar de med:s
Fattar inte varför man inte bara kan öppna käften och säga förlåt de var inte meningen....
eller förlåt jag glömde...
de är ju bättre än att bara hålla käften o gå där ifrån...
Åååå
inte så jävla kul för min del direkt....
Å ännu mindre kul när du bara fortsätter o sen vänder dig om o går...
Tack då...
de är egentligen ingen stor sak.
men man kan ju iallfall be om ursäkt...
de är bra att en av oss säger förlåt för allt... till o med för att jag finns och den andra av oss inte alls...
//Ledsen
