Vet ni VEM jag tycker om
Denna kille får mig att somna gott om nätterna och vakna meed ett leende...
Något jag tycker är roligt är att vi varit tillsammans över 2 år...
Och de känns som igår och ibland en hel evighet..
men jag är inte trött på honom..
Vi har våra små gnabb och han är inet den bästa på att städa o så vidare..
men jag vet att de är inte bara han som är de många killar är så..
och jag kasnke helt enkelt bryr mig för mycket om hur de ser ut...
Men samtidigt kan man inte rå för att man blir trött och irriterad när de är skitigt här hemma...
Jag har testat många sätt och visst hjälper han till efter en hel del tjat men vet ni vad jag gjort på sistonde??
verkligen skitigt i hur de ser ut här hemma..
Jag har satt mig vid min data o gjort de jag vill...
Så har jag gjort i hmm 2 veckor kanske mer..O de såg bara värre o värre ut..
men sen i går så sa jag nu är de dags att VI städar...Och de gjorde vi..
han hjälpte till och han damsugade o städa toan... och en hel del mer...
Skönt:D
Så nu vet jag...
Att han kan...
Men de jag ville komma fram till är egentlgien itne städning alls hehe:D
De är att på två år lär man känna varandra ganska mycket...
MEN de finns så mycket kvar att lära..
Jag märker att både han o jag har förändrats men ändå är det VI...
De finns så mycket mer att få veta om varandra och de tycker jag är spännande...
Jag lär mig nya saker om honom minst 1 ggr i veckan... Om man delar upp det.
Och jag tror att jag Älskar honom mer ju mer jag lär känna honom'
Men det är inte samma älskar som i början...
För då var man så där super duper överlycklig och kär och kunde itne slita sig ifrån honom o så vidare..
men nu är de mer den där..
Vi vet vart vi har varandra vi älskar varandra vi gör saker på egen hand och ihop.
Vi myser äter gott tjafsar blir sura... MEN vi kan säga förlåt de vara dumt och sen gå vidare...
Jag har växt massor...
Jag går inte och ältar längre..Är de något så säger jag de med en gång till honom och de är skönt..
Han har hjälpt mig väldigt mycket med att hitta mig själv fast han inte gjort speciellt myckte fysiskt...
Förut kunde jag bli ledsen och irriterad och hålla de inne så de blev värre.
Förut var jag alltid rädd att killen (som man då var tillsammans med) skulle vara otrogen och han var de.
Förut Kunde jag inte ta åt mig om vad folk sa till mig.
Förut gick jag alltid omkring o var nervös över saker.
Förut gjorde vi alltid slut runt 7 månaders sträcket.
Men med Andreas var jag nykär i i över 10 månader om inte mer.
De var när vi flyttade ihop som vi kanske började tjafsa mer.
Men de måste man ju göra för att komma någonstans här i livet.
Och de har aldrig varit så stort bråk att någon av oss sagt du kan flytta här ifrån..eller vi har aldrig bråkat så..
Vi har diskuterat och de har gått överstyr och blivit fel oså vidare... men aldrig skrikigt o så vidare...
han har gjort mig hel...
Nu kan jag tänka på mig själv och inte alla andra hela tiden....
han säger hela tiden hur är det vill du prata om något...
du måste gråta och få ur dig de..Håll de inte inom dig.
De är skönt att få höra de orden från någon som är i min närhet som kan hålla om mig när jag vill gråta och jag vet att jag får gråta...
För de har han lärt mig.
Jag tror att vi har gjort mycket bra saker för varandra...
Så de är denna kille som har gjort underverk med mig..
Min Andreas
De är så skönt att vara med dig för när jag är med dig så stillar du min oro du får mig att må bra..Vi kan skratta och gråta och busa o slåss o gosa och allt kan vi göra..De finns inget vi inte kan...
Älskar att jag får vara en del av ditt liv..
Och när du säger..
"Vad skulle jag göra utan dig Johanna"
"Du är så knäpp"
"Du får mig att skratta"
"Utan dig skulle jag verkligen ha tråkigt"
Dom orden gör mig glad...
För jag är världen knäppaste person i bland jag kan göra helt sjuka saker..Men han dömer mig inte han skrattar åt mig för att jag är tokig och för att han tycker de är kul och för att han älskar mig vad jag än gör...
Och Jag älskar dig...
Nu blev hela de här inlägget ett kärleks inlägg hoppas ni har överseende med det...
Jag vet att jag faktiskit inte skriver om oss så ofta...
Så därför tänkte jag passa på...
Nu blir de frukost...
:D
Något jag tycker är roligt är att vi varit tillsammans över 2 år...
Och de känns som igår och ibland en hel evighet..
men jag är inte trött på honom..
Vi har våra små gnabb och han är inet den bästa på att städa o så vidare..
men jag vet att de är inte bara han som är de många killar är så..
och jag kasnke helt enkelt bryr mig för mycket om hur de ser ut...
Men samtidigt kan man inte rå för att man blir trött och irriterad när de är skitigt här hemma...
Jag har testat många sätt och visst hjälper han till efter en hel del tjat men vet ni vad jag gjort på sistonde??
verkligen skitigt i hur de ser ut här hemma..
Jag har satt mig vid min data o gjort de jag vill...
Så har jag gjort i hmm 2 veckor kanske mer..O de såg bara värre o värre ut..
men sen i går så sa jag nu är de dags att VI städar...Och de gjorde vi..
han hjälpte till och han damsugade o städa toan... och en hel del mer...
Skönt:D
Så nu vet jag...
Att han kan...
Men de jag ville komma fram till är egentlgien itne städning alls hehe:D
De är att på två år lär man känna varandra ganska mycket...
MEN de finns så mycket kvar att lära..
Jag märker att både han o jag har förändrats men ändå är det VI...
De finns så mycket mer att få veta om varandra och de tycker jag är spännande...
Jag lär mig nya saker om honom minst 1 ggr i veckan... Om man delar upp det.
Och jag tror att jag Älskar honom mer ju mer jag lär känna honom'
Men det är inte samma älskar som i början...
För då var man så där super duper överlycklig och kär och kunde itne slita sig ifrån honom o så vidare..
men nu är de mer den där..
Vi vet vart vi har varandra vi älskar varandra vi gör saker på egen hand och ihop.
Vi myser äter gott tjafsar blir sura... MEN vi kan säga förlåt de vara dumt och sen gå vidare...
Jag har växt massor...
Jag går inte och ältar längre..Är de något så säger jag de med en gång till honom och de är skönt..
Han har hjälpt mig väldigt mycket med att hitta mig själv fast han inte gjort speciellt myckte fysiskt...
Förut kunde jag bli ledsen och irriterad och hålla de inne så de blev värre.
Förut var jag alltid rädd att killen (som man då var tillsammans med) skulle vara otrogen och han var de.
Förut Kunde jag inte ta åt mig om vad folk sa till mig.
Förut gick jag alltid omkring o var nervös över saker.
Förut gjorde vi alltid slut runt 7 månaders sträcket.
Men med Andreas var jag nykär i i över 10 månader om inte mer.
De var när vi flyttade ihop som vi kanske började tjafsa mer.
Men de måste man ju göra för att komma någonstans här i livet.
Och de har aldrig varit så stort bråk att någon av oss sagt du kan flytta här ifrån..eller vi har aldrig bråkat så..
Vi har diskuterat och de har gått överstyr och blivit fel oså vidare... men aldrig skrikigt o så vidare...
han har gjort mig hel...
Nu kan jag tänka på mig själv och inte alla andra hela tiden....
han säger hela tiden hur är det vill du prata om något...
du måste gråta och få ur dig de..Håll de inte inom dig.
De är skönt att få höra de orden från någon som är i min närhet som kan hålla om mig när jag vill gråta och jag vet att jag får gråta...
För de har han lärt mig.
Jag tror att vi har gjort mycket bra saker för varandra...
Så de är denna kille som har gjort underverk med mig..
Min Andreas
De är så skönt att vara med dig för när jag är med dig så stillar du min oro du får mig att må bra..Vi kan skratta och gråta och busa o slåss o gosa och allt kan vi göra..De finns inget vi inte kan...
Älskar att jag får vara en del av ditt liv..
Och när du säger..
"Vad skulle jag göra utan dig Johanna"
"Du är så knäpp"
"Du får mig att skratta"
"Utan dig skulle jag verkligen ha tråkigt"
Dom orden gör mig glad...
För jag är världen knäppaste person i bland jag kan göra helt sjuka saker..Men han dömer mig inte han skrattar åt mig för att jag är tokig och för att han tycker de är kul och för att han älskar mig vad jag än gör...
Och Jag älskar dig...
Nu blev hela de här inlägget ett kärleks inlägg hoppas ni har överseende med det...
Jag vet att jag faktiskit inte skriver om oss så ofta...
Så därför tänkte jag passa på...
Nu blir de frukost...
:D
En liten hälsning
Trackback
