Face to Face with the nightmare
Usch imorn gäller det...
Min brors bröllop...
De kommer för mig bli en väldigt jobbig dag...
Självklart är jag glad för min bror och hans tjej..
men jag tycker absolut att dom går för snabbt fram...
Dom har ju hela framtiden framför sig!
och jag vill självklart gå för att de är min bror och de känns rätt viktigt även om de känns så oseriöst..
men för dom är de på riktigt och de är seriöst...
Så självklart går jag...
men samtidigt betyder det för mig att jag nu ska gå igenom en jävlig jobbig dag...
kanske till o med tid...
Känner att jag är nervös redan nu...
Fick knappt i mig kvällsmaten...
Imorn kommer den där dagen då jag borde vara så jävla förberedd...
men de går inte...
man kan inte planera vad som händer...
de hade ju känts bra mycket bättre om Andreas kunde följa med mig...
men han jobbar så jag får gå själv...
jag kommer vara den ända där som inte har lämnat de bakom mig...
Alla andra kommer prata med honom och jag kommer känna mig som en icke familjemedlem...
jag kommer känna utanförskap fast de egentligen är han som borde det....
fan de här är verkligen jobbigare än vad jag trott...
en kompis sa till mig att de skulle påverka mig att resterande av min familj gått vidare och tagit kontakt...
men jag sa att nej nej..de är ingen fara låpt dom köra sitt race så kör jag mitt....
men jag märker nu att de påverkar mig mer än vad jag trott....
jag vill att dom ska göra som dom vill
men jag känner mig sviken...
Jag känner mig så jävla sviken så de finns inte...
nu kan jag ju inte prata med dom om mina tankar...
för dom är på hans sida med..
dom har inte förlåtit de han gjort... men dom har förlåtit honom...
Och jag anser att förlåter man personen men inte gärningen i detta fall så har man förlåtit gärningen genom att förlåta personen...
DAMN... Its hard...
kan någon ens förstå de här....
Imorn ska jag vistas i samma rum som den som gjort mig så illa....
en människa jag Aldrig kommer förlåta...
Och ni undrar säkert varför jag är så dum att jag går på bröllopet om jag tycker att de är oseriöst och får stå ut med allt de här...
och de är för att jag inte tänker låta honom vinna...
Han skaddade mig och han sa upp bekantskapen...
Nu är det min tur...
Nu är de min tur att visa att han inte kan förstöra de här för mig...
självklrt vinner an eftersom jag är så jävla rädd och nervös o så vidare...
men jag vill inte att han ska få vara där men inte jag...
jag vill inte att han ska tro att jag väljer att inte gå för att han är där...
jag ska gå o visa att han inte har mig längre och att jag inte längre är en del av honom eller hans liv...
jag vill visa honom att jag är stark nog att vara face to face med honom....
egentligen vill jag vara där för att göra honom ledsen...
jag vill visa honom hur jag vuxit och vad han missat i mitt liv för att han ska må dåligt...
jag vill att han ska må dåligt...
för de har jag gjort..
och kommer få göra resten av mitt liv...
men den här ggr är de jag som får ge igen...
jag vet att detta inte är material för bloggen....
men jag måste få skriva av mig.
kanske tar jag bort de..
//Johanna
Min brors bröllop...
De kommer för mig bli en väldigt jobbig dag...
Självklart är jag glad för min bror och hans tjej..
men jag tycker absolut att dom går för snabbt fram...
Dom har ju hela framtiden framför sig!
och jag vill självklart gå för att de är min bror och de känns rätt viktigt även om de känns så oseriöst..
men för dom är de på riktigt och de är seriöst...
Så självklart går jag...
men samtidigt betyder det för mig att jag nu ska gå igenom en jävlig jobbig dag...
kanske till o med tid...
Känner att jag är nervös redan nu...
Fick knappt i mig kvällsmaten...
Imorn kommer den där dagen då jag borde vara så jävla förberedd...
men de går inte...
man kan inte planera vad som händer...
de hade ju känts bra mycket bättre om Andreas kunde följa med mig...
men han jobbar så jag får gå själv...
jag kommer vara den ända där som inte har lämnat de bakom mig...
Alla andra kommer prata med honom och jag kommer känna mig som en icke familjemedlem...
jag kommer känna utanförskap fast de egentligen är han som borde det....
fan de här är verkligen jobbigare än vad jag trott...
en kompis sa till mig att de skulle påverka mig att resterande av min familj gått vidare och tagit kontakt...
men jag sa att nej nej..de är ingen fara låpt dom köra sitt race så kör jag mitt....
men jag märker nu att de påverkar mig mer än vad jag trott....
jag vill att dom ska göra som dom vill
men jag känner mig sviken...
Jag känner mig så jävla sviken så de finns inte...
nu kan jag ju inte prata med dom om mina tankar...
för dom är på hans sida med..
dom har inte förlåtit de han gjort... men dom har förlåtit honom...
Och jag anser att förlåter man personen men inte gärningen i detta fall så har man förlåtit gärningen genom att förlåta personen...
DAMN... Its hard...
kan någon ens förstå de här....
Imorn ska jag vistas i samma rum som den som gjort mig så illa....
en människa jag Aldrig kommer förlåta...
Och ni undrar säkert varför jag är så dum att jag går på bröllopet om jag tycker att de är oseriöst och får stå ut med allt de här...
och de är för att jag inte tänker låta honom vinna...
Han skaddade mig och han sa upp bekantskapen...
Nu är det min tur...
Nu är de min tur att visa att han inte kan förstöra de här för mig...
självklrt vinner an eftersom jag är så jävla rädd och nervös o så vidare...
men jag vill inte att han ska få vara där men inte jag...
jag vill inte att han ska tro att jag väljer att inte gå för att han är där...
jag ska gå o visa att han inte har mig längre och att jag inte längre är en del av honom eller hans liv...
jag vill visa honom att jag är stark nog att vara face to face med honom....
egentligen vill jag vara där för att göra honom ledsen...
jag vill visa honom hur jag vuxit och vad han missat i mitt liv för att han ska må dåligt...
jag vill att han ska må dåligt...
för de har jag gjort..
och kommer få göra resten av mitt liv...
men den här ggr är de jag som får ge igen...
jag vet att detta inte är material för bloggen....
men jag måste få skriva av mig.
kanske tar jag bort de..
//Johanna
En liten hälsning
Postat av: Carro
Hoppas bröllopet gick bra o att din bror mår dåligt;p Nee inget o skoja om me du verka så ledsen, o visst ja fatta inte ett skit om va d handla om me d verkar som har gjort dig illa o då ska han må dåligt! ta hand om dig nu!
Pussis!
Trackback
