Only One Life - Live it, Learn it, Love it.

Kan inte sova... Bara tänker en massa nu... PÅ allt,,,
På allt jag missar...På allt jag saknar...
Jag har alltid velat vara en tjej i gänget...En tjej som har massa tjekompisar att prata med att hänga med att festa med...Jag har alltid velat ha det...meen har alltid sett mig som en tönt...en som aldrig passat in...
Har alltid känt mig osäker...Och att ingen har tyckt om mig...
det är inte lätt att skaffa kontaker när man är rädd för att minsta lilla ord som kommer ur munnen blir fel...

Jag ser alla andra mina kompisar som har vänner i överflöd...
jag förstår itne hur dom gör...
Och jag känner mig somn en i mängden och bortglömd...

Jag känner mig inte speciell hos någon...
Jag vill också vara speciell....

men jag blir alltid den tjej som kommer i kläm...O kläm mellan två människor som pratar skit om varandra... enda sen jag var 5-6 år har de varit så...
De är inte kul...
Sen går båda sitt egna håll o kvar står jag o vet allt man har lovat att inget säga...

Varför just jag???

Varför kan itne jag med få ha en massa vänner som ringer och vill göra en massa saker....

Jag hade en o hon flyttade...
Jag har en till...Men de kommer alltid något imellan...
Men resten då??

jag har kompisar som bor långt bort som man börjar tappa kontakten med...
Jag har kompisar som vi har sumpat vännskapen i mellan oss....


När kommer den dagen jag får känna att jag är speciell och värd något??
kanske låter väldigt ego trippad o så vidare nu...
men jag känner så...

jag är bara en i mängden....
Ingen speciell....


Jag vill ändra mitt liv...jag vill ha det jag ser att alla andra har...

Jag vill sluta gråta över de som varit...
Men jag gråter även för framtiden....

Jag lyckas alltid komma bra överens med killar...
Men det är inet samma sak...


Oftast när min ena kompis frågar om jag ska med ut eller festa i deras lägenhet tackar jag nej för det jag är rädd...
Rädd för att jag ska sitta på ett hörn o bara glo..
men jag vill inte vara den tjejen...
Jag vill leva mitt liv...
De är mitt fel att jag inte har de kompisar jag vill ha...

Jag borde ha fått lära mig att ta för mig...
men det fick jag nog aldrig....


Jag hatar när jag tackar nej och jag vet innerst inne hur mycket jag förstör för mig själv...

Hatar mitt liv just nu...
kan det låta bättre??


Jag tänker på allt jag gjort,,,
Och vill be om ursäkt men ingen tänker någonsin på vad dom gjort mot mig och ner om ursäkt för det...
Är det för mycket begärt?? Är jag för egotrippad när jag säger så??

Får jag ta den platsen och säga att det finns folk som borde be mig om ursäkt??!

jag har alltid dessa perioder i mitt liv då bägaren rinner över...

Då allt som hänt samanfattas och de blir så här...

fattar inte att jag inte lär mig att dela upp det...
Sprida ut det... men nej då...
Jag har gråtit i killens famn senaste nätterna....

Visst k'nns de bra men det är ju inte ens en 10del som ska ut som kommer ut...
det är så mycket....
de är så mycket tårar och jag har ALDRIG gråtit högt fört någon i hela mitt liv...
De är bara snyftningar och tårar...
men det är inte gråt..
Jag kan iten det tar emot...
jag känner mig dum och ,,,,,JAaa
vad ska jag säga!

Jag kan bara när jag är ensam...
men knappt då längre...
det stannar inom mig fast jag vet att de måste ut...


Jag har mig själv att skylla.... Antar jag!...


Man kanske borde flytta till en ny stad starta ett nytt liv...
De har jag också tänk på så många ggr...
Men jag har insett att jag aldrig kommer hitta mig själv om jag gör det...
de jag måste göra är att veta vem jag är...hur mycket värd jag är och vilken plats jag får ta här i livet...


Önskar att någon bara kunde få mig att förstå hur speciell jag är...


Hur ska jag annars veta??!