Lite depp
Jo just nu går de nedför...
inte allt för roligt...
en sak som är ganska stor kan jag inte ens dela med mig av..
För jag får inget säga...
men vad gör man sen då??
Hur kommer man vidare...
De är ju bara att hålla tummarna och hoppas på de bästa...
Jag vet att de finns så mycket jag vill testa på men hur lyckas man?
Kämpar...
Sen är de de gamla vanliga...
Ska snart få papprena att läsa igenom ich hoppas att jag förtsår något överhuvudtaget..
Ska till link med och läsa lite andra papper och kolla igenom..
Hoppas på att kunna gå vidare...
Just nu känns de som om jag vill göra nåt drastiskt de har jag sagt många ggr...
men de känns som om jag bara står här o trampar....
jag måste komma iväg...
bort...hitta mig själv...
hitta alla ledtrådar och få iordning på allt...
plugga skaffa mig ett seriös jobb....
jag måste göra något nu för annars kommer jag gå sönder....
jag sitter bara här...
de är samma sak dag ut och dag in...
jag hatar när allt är lika dant..
De måste ske förändringar i mitt liv annars blir jag uttråkad.....
idag har jag inte ens lust att lyfta arslet och gå till jobbet...
för vad lönar det sig???
Imorn kanske jag inte ens behövs längre.....
jaa ni förstår... De är inte kul...
jag saknar min Charlotte...
Någon som jag kan spendera min tid med prata med fika med bara vara med..
Saknar min veronica som är i Thailand...
visserligen har vi inte träffats jätte mycket på senaste tiden men de är väl därför jag saknar henne ännu mer nu när jag vet att jag inte kan prata ned henne på MSN elelr ringa Sms:A
jag saknar en pratkamrat att dela allt med..Skratt gråt och glädje sorg allt...
jag har min älskling och han är verkligen guldvärd..
men ibland behöver man någon mer...
någon att dela resten med..De han inte vill höra..
De jag kanske vill berätta om som kanske handlar om honom., hur bra han är.. eller att han inte diskar eller att han har städat jaa alla såna saker...
Bara få prata av sig lite.....
man kanske ska ta o börja plugga lite grann trotts allt...
kanske hitta lite extra jobb här o var o sen plugga samtidigt...
har hittat en ända utbildning som passar mig...
och den finns i VÄXJÖ....Av alla ställen...
men jag tänkte att då kan man ju pendla...
Sova på morgonen och plugga på eftermiddagen när man åker hem...
för jag menar jag lär ju knappst plugga frivilligt när jag är hemma...
De finns ju roligare saker då:)
Så två timmar på pendeln...
Är jag ens redo att plugga????
Ååååå jag vet inte...
jag vet inte vad jag vill
jag vet inte hur min framtid ska se ut fölr jag vet inte vad jag vill jobba med...
Jag vet inte vad jag tycker om...
Hur ska man veta??
Hur ska man få fram den faktan...
jag har försökt många ggr...
men sen låtit ödet bestämma...
men nu går inte det...
nu är de jag som ska bestämma...
Plugga jobb....
Plugga jobba...Plugga jobba...
Vilket vad o vart....
ska man söka in lite olika kurser leta lite olika jobb o bestämma därefter??
eller hur ska man göra??
inget är omöjligt.....
men just nu känns de svårt....
Står på tröskeln och hoppar snart..
hur långt kommer jag???
en mm neråt...
Ååååååååååååååååå
Så frustrerad...
//Deppig Johanna
inte allt för roligt...
en sak som är ganska stor kan jag inte ens dela med mig av..
För jag får inget säga...
men vad gör man sen då??
Hur kommer man vidare...
De är ju bara att hålla tummarna och hoppas på de bästa...
Jag vet att de finns så mycket jag vill testa på men hur lyckas man?
Kämpar...
Sen är de de gamla vanliga...
Ska snart få papprena att läsa igenom ich hoppas att jag förtsår något överhuvudtaget..
Ska till link med och läsa lite andra papper och kolla igenom..
Hoppas på att kunna gå vidare...
Just nu känns de som om jag vill göra nåt drastiskt de har jag sagt många ggr...
men de känns som om jag bara står här o trampar....
jag måste komma iväg...
bort...hitta mig själv...
hitta alla ledtrådar och få iordning på allt...
plugga skaffa mig ett seriös jobb....
jag måste göra något nu för annars kommer jag gå sönder....
jag sitter bara här...
de är samma sak dag ut och dag in...
jag hatar när allt är lika dant..
De måste ske förändringar i mitt liv annars blir jag uttråkad.....
idag har jag inte ens lust att lyfta arslet och gå till jobbet...
för vad lönar det sig???
Imorn kanske jag inte ens behövs längre.....
jaa ni förstår... De är inte kul...
jag saknar min Charlotte...
Någon som jag kan spendera min tid med prata med fika med bara vara med..
Saknar min veronica som är i Thailand...
visserligen har vi inte träffats jätte mycket på senaste tiden men de är väl därför jag saknar henne ännu mer nu när jag vet att jag inte kan prata ned henne på MSN elelr ringa Sms:A
jag saknar en pratkamrat att dela allt med..Skratt gråt och glädje sorg allt...
jag har min älskling och han är verkligen guldvärd..
men ibland behöver man någon mer...
någon att dela resten med..De han inte vill höra..
De jag kanske vill berätta om som kanske handlar om honom., hur bra han är.. eller att han inte diskar eller att han har städat jaa alla såna saker...
Bara få prata av sig lite.....
man kanske ska ta o börja plugga lite grann trotts allt...
kanske hitta lite extra jobb här o var o sen plugga samtidigt...
har hittat en ända utbildning som passar mig...
och den finns i VÄXJÖ....Av alla ställen...
men jag tänkte att då kan man ju pendla...
Sova på morgonen och plugga på eftermiddagen när man åker hem...
för jag menar jag lär ju knappst plugga frivilligt när jag är hemma...
De finns ju roligare saker då:)
Så två timmar på pendeln...
Är jag ens redo att plugga????
Ååååå jag vet inte...
jag vet inte vad jag vill
jag vet inte hur min framtid ska se ut fölr jag vet inte vad jag vill jobba med...
Jag vet inte vad jag tycker om...
Hur ska man veta??
Hur ska man få fram den faktan...
jag har försökt många ggr...
men sen låtit ödet bestämma...
men nu går inte det...
nu är de jag som ska bestämma...
Plugga jobb....
Plugga jobba...Plugga jobba...
Vilket vad o vart....
ska man söka in lite olika kurser leta lite olika jobb o bestämma därefter??
eller hur ska man göra??
inget är omöjligt.....
men just nu känns de svårt....
Står på tröskeln och hoppar snart..
hur långt kommer jag???
en mm neråt...
Ååååååååååååååååå
Så frustrerad...
//Deppig Johanna
En liten hälsning
Trackback
